Cross the bridge

Nu är jag hemma igen. Eller vad som nu är hem. Bra har det varit iallafall. Det är ju något speciellt med Sverige och svensk sommar. Ljuset, korna, syskonen, kaffet och sällskapsspelen. Det kan ju bara bli succè!

Allt vackert har ett slut.

Helt plötslig måste man klara sig själv. Vara sin egen förebild och tro på det man gör.
Tacka Gud för maten varje dag, varje måltid i 98år. 
Tänka på alla man känner, undra vad dom gör och ringa och fråga. Varje dag i 98år. 
Fråga och fråga hur en dator, mobiltelefon, skype fungerar. Våga vara nyfiken. Varje dag i 98år.
Att förändra sina drömma när vardagen var tvungen att förändras. Att ställa upp för andra. 
Att öppna sitt hem och ta emot alla men inte vara rädd för att ta emot hjälp. Att fortsätta gå, trots att det ena benet aldrig byggde upp muskler. Ett resultat av en barnsjukdom i 1900 talets början. Att ransoneras under kriget. Ha potatislov för att hjälpa till att plocka potatis. Att ordna julafton för 12 syskon. Och att forstätta le. Le i 98år. 

En sista önskan att få ha systrarna på kaffe kalas. Det ordnades färdtjänst från hela Sverige. Barn tog hand om sina föräldrar precis som de hade blivit omhändertagna av sina föräldrar 50 år tidigare. Kaffe. Kakor. Förvirrade Ahlzimes samtal, dom orkar inte ens lyfta kaffekoppen. 9 systrar tillsammans igen. En medelålder på 89 år. Men likväl fikade dom . Och en sista önskan blev uppfylld.
Sedan hände det i Norge. Någon kallades hem för att hjälpa till med kaffekalasen i himlen. Dom ska vara glada. Dom bästa kakorna kommer dom få. Och den bästa förebilden. 

Trots att det skiljer 78 år mellan oss så har jag aldrig hittat någon som jag ser upp till så mycket. Som henne vill jag bli. Som henne ska jag bli.

SverigeSverige. Anledningen till att jag åker dit är en begravning. Välsignad som jag är så har jag bara gått på en innan, dock medför det vissa problem då jag har noll koll på vett , etikett och klädkoder på begravningar. Så  jag frågade mamma. Dessa svar har jag fått hittills i ordning:
- Ha nåt diskret. Alla färger går bra
-Moster Sonja säger att alla ska ha svart
-Mormor säger att långklänning är okej
-Du måste ha svarta strumpbyxor
-Helst inte långklänning förresten

Snart är jag ute på vägarna igen. Ska vagabonda ända hem till Sverige. Åh så kul! Då får jag träffa mina syskon igen. Jag blir som en mamma som förfasar sig över att dom blivit så stora sen sist. Dom är 18 och 16 och har förmodligen slutat växa för länge sen. Men oj vad jag saknar att få vara en del av deras vardag. 

Här är vi. Tripp Trapp och Trull

Okej, dags för en liten lektion i trapp-vett! Jag har verkligen tänkt och stört mig på det här med vilken sida man bör gå på beroende om man är på väg upp eller ner. Ni vet när man går ner för spiraltrappor, då vill man ju inte gärna ha plats för föttrerna så man inte halkar och har sig. Plats vill man ju också såklart ha när man går uppåt MEN någonstans måste man ju mötas och då måste man väl ändå tänka såhär: Vill man helst gå på tån eller hälen? Den som svarar hälen kan gärna få komma hit till London och visa mig hur man snyggt och smidigt går ner för en trappa på hälarna för det kan inte jag. Och att jag ändå måste göra det ibland, det stör mig till tusen. Tack för att ni lyssnade, slut på klagandet för i natt!

London fullkomligt kokar. Svetten klibbar , alla köper flaskvatten och alla klagar på att det är för varmt att åka tunnelbana. SHUT UP! säger jag. Vi ska vara glada att vi har flaskvatten, tunnelbana och en stad att bo i. Googla östafrika+katastrof så förstår du kanske varför. Googla sedan rödakorset+ skänk pengar och plocka fram ditt samvete. Amen!

Idag har jag varit ute på fotopromenad. Tänkte fota mode men så gick jag förbi floden och såg att det var lågvatten, hur coolt är inte det? Så jag gick ner på stranden och sanden var alldeles genomblöt, det torkar nog aldrig upp. Upptäckte att det stod Bankside på muren. Tyckte det var hur häftigt som helst att gå på flodbottnen. Tänkte att mode kan man fota en annan dag. Försökte skriva ner mitt motto i sanden, gick sådär. Kan ni se vad det står? STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN.

Ivan 6år från Ryssland är magnetisk. Allt man sätter mot hans kropp fastnar säger hans mormor. Han är stark också, 25 hela kilo skrot kan man sätta fast. Och så kan Ivan hela krämpor, han bara lägger handen på personen så försvinner smärtan...säger Aftonblatet iallafall. Dagens ungdom säger jag. Vad säger du?

Som nog alla vet så bor jag i London. The capital of Europe som dom gillar att kalla det. Att bo utomlands skapar ibland intressanta kulturkrockar, som igår tillexempel. 
Tjejen jag jobbar med är lite..mammig? Liksom hon ska kontrollera allt, alltid ha rätt och alltid veta bäst. Som en riktig mamma! Igår då så stor vi bakom baren och pratade, det var bara två gärster inne så dom var liksom halvt med i konversationen. Bakom baren stod en låda med saker vi skulle skicka iväg till en annan bar. På lådan hade någon skrivit : James likes kids! . Så jag läste det högt för henne. Vad händer? Joo hon skriker att jag inte kan säga så högt, det kan ju misstolkas som att James är pedofil. Vaddå, svarar jag. Är det inte det som är meningen?Gästerna bara skrattar. Då berättar jag om när någon skrev: "Shayne is a cunt" (cunt=fitta)under en flaska som vi fick skickad till oss. Efter att vi hade använt flaskan i några veckor så frågade en gäst Shayne själv, vem denna Shanyne som var? Gästerna skrattar igen men tjejen skriker: Du kan inte säga cunt högt, det kan uppfattas som stötande.

Min dator gick sönder.BINGO! Så istället för att ladda upp bilder här från Saras dator får vi väl leka lite lekar istället. Igår på jobbet pratade dom om nåt som hette "Penis game" Du ska , i ett offentligt sammanhang säga Penis, ganska tyst. Tanken är sedan att din kompis sedan ska säga det lite högre, sen är det din tur igen. Den som inte vågar säga det längre förlorar. Utmaning antagen?

Oh, what a night! Gick hem till en kille som raggade upp mig i baren, super het. Vad som hände sen stannar mellan två par ögon och ett par vita lakan. Säger bara WOW!! 

..Nej så var det ju inte riktigt. Jag har jobbat igen, som alla helger. Och precis som alla helger hade jag jättekul. För kul ska man ha på jobbet, annars borde man byta ( hint-hint till alla som klagar!)
Och precis som alla helger när man jobbar i bar så händer nåt galet. Ibland kliver 35 personer i giraffdräckt in, ibland blir man bjuden på 13 shots men så dricker man Cola istället och lägger pengarna i dricksen, ibland så kommer det in gäster som berättar att det springer omkring ett tonårsgäng på gatan och viftar med knivar. Och så var det igår. Hela Clapham var lite upp och ner. Tjejer som fick sina drinkar spetsade. Folk som blev kidnappade på gatan och rutor som blev krossade. Lilla Sverige, var är du??

Ni vet uttrycken "med fötterna på jorden" och" att tas ner på jorden"? När funderade ni senast på vad dom i praktiken handlar om ? Jag menar, ingen kan flyga så vill alla går ju redan på jorden? Eller?

Igår var jag och handlade svensk mat i svenska affären här i London, Totally Swedish. Jag som hade haft hönökaka och fil cravings i flera veckor- och så var det slut. Tydligen är det lågsäsong för Londonsvenskarna och affären får inte levernas förän om flera veckor. Jahoop tänkte jag och traskade hem med mina ballerinakex och mitt knäckebröd. Bra för plånboken att jag inte kunde köpa allt jag ville, mindre bra för magen. Tur att jag åker hem en sväng nästa vecka! På kvällen var jag på galejj med SexySwedishSingleSociety då hade jag på mig det där- en klänning som ser ut som en jump-suit från Bershka och en kofta jag plockat upp från lost property på jobbet. Kalasfint blev det. 

Fick precis ett sms där någon ursäktade sig för att han inte svarat eftersom "han somnade" . HA, gottcha!- tänkte jag då, det gjorde du inte alls för 20 minuter efter att jag skickat smset han skulle svarat på så ploppade hans Facebook upp på min Facebookwall över senaste händelser. Liar Liar och Facebook är min bästa vän!

Fylla år måste man ju också göra ibland. 20 hela blev det den här gången så när jag var i Sverige senast passade jag på att bjuda på tårta a'la 2års kalas. Det är nog lite så jag fungerar, när jag tycker jag blir för gammal, vilket också hände när jag skulle fylla 14, så bestämmer jag mig för att göra något riktigt otypiskt för min ålder. Som att bjuda på en tåg-tårta. Och så här såg det ut. Min kusin Ellen fick stå för leendet på bilden där vi sorterar godis. Snygg är hon!

Nu har jag var på morgon, som i mitt fall betyder middags, promenad genom den fina staden. Tänk att man får bo här, på ett ställe där det händer så mycket.