Cross the bridge

Ni vet psalmen Guds kärlek är som stranden och som gräset. Vidare in i den sången finns en rad som går-att säga "ja" till Gud och säga "nej"-. Precis så tror jag att det är. Du föds med den fria viljan att säga ja till Gud i ditt liv. Efter det hemska som hände i Norge i fredags då så många oskyldiga ungdomar dog blir jag som kristen ofta så ifrågasatt. Det blir som ett teodicéproblem fokuserat på en händelse. Om Gud finns, varför får då så många unga dö? 
Anders Behring Breivik beskrivs som en kristen fundamentalist. Han ska alltså ha gjort detta för att bli mer fulländad i sin tro. Låter det som den kristna Guden? Och vem höll egentligen i vapnet? Jag tror att Gud har ett finger med i spelet i allas vardag. I varje händelse. Och i dessa händelser ger han oss möljigheten att föja honom eller inte. Är det inte många gånger vi gör något vi vet är fel? Slår bort tanken på att man inte borde kasta bananskal i naturen eller att inte hälsa på en gammal barndomskompis på stan? Detta är ju i samhanhanget bagateller men ändå ett aktivt val. Anders Behring Breivik kristna tro ställs bara i en kulturell jämförelse med islam. Media vill skapa ett sorts kristet jihad, ett sätt att skylla händelser på Guds drivkraft.
Där med inte sagt att Anders inte är kristen, det kan han absolut vara.Och då kommer nästa fantastiska krista fenomen- förlåtelsen. Min kompis Alexander sa det så bra. Hat föder hat. Människor är ledsna, upprörda och förtvivlade. Men att hata någon, vad leder det till? Tänk på det!